Att börja om som en 68-årig, skuldsatt fattigpensionär...går det? Är det ens värt att tänka på? JA! Allt annat än att fortsätta framåt är att ge upp, att säga att samhället som sviker "olönsamma" människor har rätt att göra så. Hur man går vidare och börjar om är naturligtvis individuellt, men kanske är det första steget att programmera om hjärnan till att inte se bakåt på vad andra lärt oss se som misslyckanden ~ utan framåt mot möjligheter som vi inte ens kan se än.. Det går kanske inte över en natt, kanske inte på en vecka, en månad, men om vi håller fast vi vad vi vill ha i vårt liv, hur vi vill leva, nu när inte arbetstider styr upp våra dagar...då kan man börja se saker på ett nytt sätt och leva på ett sätt som är äkta ~ för den man är nu. Det är värt ett försök, är det inte? Så se inte bakåt, det är inte det hållet vi ska åt. Se framåt mot de möjligheter till ett äkta liv som väntar.
